Tidiga bilar var inte mycket  mer än motoriserade hästkärror,
Det tog inte lång tid för förarna att fastställa att de skulle vilja ha något skydd mot faror på vägen mot insekter och vassa flygande stenar.

År 1904 när de första vindrutor infördes, var det mest horisontellt uppdelade glasplattor som användes till husfönster. När den övre halvan blev för smutsig och blev svår att se igenom, kunde föraren vika ner den och ändå fortsätta att sin färd. 

1908, annonserade Ford att modell T kunde köpas med en vindruta, hastighetsmätare och strålkastare som extra tillbehör för $100. Standard kostade en T-ford $850. 

1913 erbjöd REO (Oldsmobile) en vindruta som tillval på sina modeller. 
1915, hade dock REO infört att både tak och vindruta skulle ingå som standard i sina bilar. 

Då det blev allt fler bilar på vägarna ökade även olyckorna. När en av dessa tidiga bilmodeller var inblandade i en olycka var det inte ovanligt att föraren skadades lindrigt utav flygande glassplitter. I vissa allvarligare fall fanns det även några som miste sina liv då de körde huvudet genom vindrutan och därigenom skar av sig halsen. 

I detta tidiga skede blev det att ett antal bilister stämder biltillverkaren och hävdade att biltillverkarna var orsaken till att vindruta förvärrade skadorna vid olycka. 

Det finns berättelser där Henry Ford och några av hans närmaste vänner själva skadades av glassplitter i olyckor.

Oavsett omständigheterna - vare sig det rörde sig om personlig erfarenhet av olyckor eller om det berodde på massa åtal och diskussioner med advokater om ansvarsfrågor, etc. så var Ford slutligen övertygad om att det var dags att göra bilens vindrutor säkrare.

År 1918 såg Henry Ford brytningsfel i bakrutan på en modell T och bestämde då att han behövde producera bättre glas. Det behövdes även framställas billigare glas. Då fler och fler kunder valde bilar med tak och glas blev glas allt svårare att få tag på och priset på glaset hade stigit nästan tre gånger.

Clarence Avery, en Ford anställd, började arbeta med Pilkington Co, en brittisk glastillverkare om ett nytt glas.

Vid utgången av 1919 hade de fulländade en process för att hälla smält glas genom valsar och på en mobil bord. Bordet transporterade sedan glaset mellan flera slipmaskiner och poleringar tills produkten var klar.

På Fords omfattande fabrik i River Rouge fanns ett stålverk och ett glasbruk
som tillverkade delar till deras löpande band.
Åtminstone inledningsvis tillverkade Ford allt sitt glas som behövdes.

I slutet av 1919 Ford började använda laminerat glas vilket var ett genombrott för hela fordonsindustrin.